Tips

Jag vill passa på att tipsa om ännu en fin tjänst från Google.
http://www.google.com/ig
Detta är nog en ganska gammal produkt egentligen, men jag har inte upptäckt den förrän nu. Det är en rätt fin tjänst där man kan lägga till saker på sin google startsida. Jag tror till och med den kallas google personalized webpage eller startsida eller något sånt. Man kan i alla fall lägga till små rutor som man kan flytta runt och designa hur man vill och rutorna innehåller rss-feeds. Allting snyggt gjort i AJAX som vanligt när det kommer till Google.
Det kräver också självklart att man har ett google konto, om du inte har ett redan så föreslår jag skarpt att du skaffar ett idag och börjar använda tjänster som google calendar, reader och mail.
Google Mail (eller Gmail) kräver dock fortfarande en inbjudan om jag inte har helt fel, om du vill ha en så lämna en kommentar med din e-post adress så fixar jag en inbjudan till dig.

Egenskaper en tjej skall ha

snäll rebellisk inte upprorisk glad vild pratsam rolig lugn smart lättlärd intresserad målmedveten engagerad envis modig världsvan hövlig humoristisk omstänksam trygg självsäker fåfäng pilsk ifrågaställande tålmodig hälsosam

Hej

Ett eller två eller inget och senare?

Jobbigt läge.

Hejdå

Mycket om inget

Det var ett tag sen jag skrev känns det som. Och det är av två anledningar.
Den ena är att jag varit rätt trött och jag har inte känt att jag har varit förmögen att försöka uttrycka mina tankar på något någorlunda vettigt sätt.

Det andra är en halvlång historia.
På studenten signerar man varandras mössor, vissa skriver bara namn och vissa skriver en rolig och personlig notis om hur man karakteriserar denna människa eller någonting speciellt man har gemensamt.
Jag bad jessica signera min och hon skrev något som fick mig att se, men också fundera.
Jag vet inte om det låg en tanke bakom det eller vad som helst, men jag ser scenariot såhär:
Hon var stressad, mycket på gång, mycket som händer student, lite att dricka, papper hit dit och varstans och många mössor att signera.
Hon skriver det som hon först tänker på när hon tänker på mig: "Blogga vidare"

Är jag karateriserad genom bloggen?
Är bloggen min stil, mitt liv, den jag är?
Jag vill inte att det skall vara det, trots detta så är jag här och skriver, jag sätter upp mina tankar på anslagstavlan och berättar för världen vem jag är. Bloggen är mitt medium för kontakt med omvärlden när det inte finns någon där som jag kan berätta det för. När jag inte orkar berätta det, när det inte finns något intresse i det som sägs.

Så jag tog en paus, funderade, och jag tror jag fortsätter karakterisera mig själv som bloggaren från Staffanstorp.

Det händer mycket häromkring mig.
I övermorgon åker jag till göteborg 2 nätter för att festa och träffa Anders och Lengberg.
Sen skall jag jobba 5 veckor, bli klar med skiten tänkte jag.

Idag fick jag betygen, och 400kr från skolan för "a job well done" antar jag.
Stipendie eller premie eller något tror jag de kallar det.

Jessica flyttar, Helena flyttar.
Det känns som Moa tillhör en annan värld ibland.
Jag är ju knappast särskilt konstant jag heller, reser omkring.
När jag väl är hemma är jag mer eller mindre apatisk, försöker göra saker men ingen vill, vilket leder till att jag sover.

Jag såg nyss Kids in America, från 2005.
Bra budskap i en halvbra film med lite för mycket trams.
Men karaktären Charlotte Pratt i filmen är min ideal tjej.
Hon är helt fantastiskt, hon är sådär lagom snygg, inte modell-fåfäng-snygg, men vardagssnygg och fin och väldigt söt och gullig. Och hon är smart, rebellisk, öppen, vild och fantastiskt rolig. Om du vill vinna mitt hjärta så titta på den filmen och bli som Charlotte Pratt :p

Usch ja...
Hon vill men inte jag.
Hon kanske vill och jag kanske.
Hon vill nog inte och jag kanske.
Oddsen för att det skall bli något är nog bäst i det ena kansket, men det känns som att jag skulle bli mer nöjd med det andra kansket, kanske.
Men kanske det första kansket är perfekt för jag känner kanske inte henne, och kanske är det någon helt annan människa som finns där ute.
Kanske finns det ingen.
Kanske jag inte vill ha någon.
Kanske kansket vill men jag kanske inte.

Jag känner ingen, ingen känner mig.
David känner mig.

Shit, jag vill verkligen ha något så fint som de hade i filmen.
Jag längtar tills jag träffar någon som inte är kanske. Någon som är säker.

Är gräset grönare på andra sidan?
Finns det något nummer man kan ringa till någon som står på andra sidan och fråga dem om gräset är grönare?

Sweden Rock

Shit...
Kul!
Trött!

Har ett konto på helgon nu också, för jävligt....
ajkjuu heter jag där iaf om du mot förmodan skulle ha det.

Balen

Hallå hallå
Igår var det bal!
Det var jävligt skoj, träffade mycket folk och mycket hände.
Jag vill kunna säga att det var en av de roligaste dagarna i mitt liv, men jag vet inte om jag kan göra det och fortfarande vara ärlig. Det har hänt mycket roligt i mitt liv, jag kan ha varit trött igår, jag kan ha känt mig malplacerad, jag kan ha känt mig i underläge, jag kan ha varit förvirrad av känslor. Någonting gjorde att det inte blev den bästa kvällen i mitt liv.

Dock måste jag utmärka väldigt mycket att det inte var en bal. Inte någonstans, en bal i min lilla erfarenhet och mina trånga tankar är en fin fest, där man äter en fin middag och allting skall vara lite extra uppsnofsat och snyggt.

För att citera Michaela:
"Fick i alla fall träffa mycket folk, dansa och äta gott. Jag fick klä ut mig till en prinsessa. Men jag var felplacerad. Balen gick ut på att supa så mycket som möjligt, tydligen."

Det var precis likadant för oss. Maten var god, kläderna var extremt fina. Men där tog det fina slut, borden döptes efter drinkar, och inte bra drinkar med fina namn, utan det var Knullskum och Blow Job. Visst, jag som vem som helst kan se humorn i detta, men är det rätt tillfälle?
Sångerna var fyllesånger, som handlade om att bli full som fan utan att tänka.
Dessutom var den första sången brutalt fel, den handlade om att man inte kunde köpa sprit på systemet så man gick till macken och köpte t-röd istället och blev blind.
Man blir inte blind av t-röd!
T-röd är etanol med färgningsmedel och kräkmedel i, man spyr av det, blind blir man av metanol, inte etanol!

Det var inte en bal i den vanliga bemärkelsen. Det var en fest där man klädde upp sig. Jag klagar definitivt inte på festen, det var en bra och rolig fest, med bra arrangör (Henke).

Så sammanfattningsvis:
Riktigt, riktigt bra och kul fest!
Men sannerligen inte en bal.

Nu skall jag packa vidare till Sweden Rock Festival, dit jag sticker om ett par timmar.
Jag återkommer med rapporter om detta på söndag, då jag kommer hem.

Moa

Moa är hemma igen.
Jättekul!

Hon följer nog med till GBG på midsommar också, skall bli skitkul fest där.

Moa och jag skall fortsätta titta på LOST någon gång snart. Det har ju varit ett tag sen :p
Det är riktigt kul att hon är hemma, vi pratade ett tag idag. Hon är en bra kompis och jag hade inte träffat henne på jättelänge, känns nästan konstigt att prata med henne igen. Som om det är någon som känner mig. Det är inte ofta jag stött på någon som känner mig på senaste tiden.

Kul kul, vi har inte hunnit prata så mycket om vad hon har hittat på och sådär. Men vi skall snart träffas och skvallra lite om vad som hänt där och vad som hänt här. Även om inte mycket har hänt här.

Nu skall jag försöka sova, upp tidigt imorgon och lämna bilen hos verkstaden. Sen hem och sova mer, sen börja förbereda inför balen.

Kram

Gustav

Jag borde ha festat med Gustav idag, min kusin.
Det är väldigt rolig historia faktiskt (för mig).
Gustav är min kusin som är 3 år äldre än mig. Jag har i princip aldrig pratat med människan. Jag är inte särskilt tät med min släkt så att säga. Men i lördags träffade jag honom på Tapatio (en bar) och han var rätt dragen. Jag var väl ganska väl på lyset själv men vi hade en ganska lång och trevlig diskussion om lite allt möjligt och vad som står på i livet. Intressant människa är han. Han bjöd in mig till fest i hans lägenhet nu på måndag, men eftersom jag knappt sovit något och jag har festat hela helgen har jag varit så sjukt inkapabel att göra någonting. Så det blev tyvärr inget av det. Han skall dock komma på min student och jag hoppas att han följer med efteråt också, det hade varit riktigt roligt.

Det lär väl bli fler fester och sånt hemma hos honom, han sade att det var det rätt ofta i hans lägenhet. :p
Han har en egen trea i Lund nämligen, då hade det varit rätt mycket fest hos mig också.

Nä, helt klart en intressant utveckling. Jag skall skriva ett roligt tal till min student också. Jag skall försöka få ett djup i det, men det kan vara svårt.

Jag hoppas på det bästa. Roligt i alla fall.

Balen på onsdag.
Skall bli intressant, får träffa Jessica igen, det ser jag fram emot. Och jag får kanske träffa några andra människor också som jag bara träffat en gång och tycker är roliga och intressanta (Ja, jag har träffat Jessica många gånger innan, men på en annan nivå).

Japp, mycket intressant på G.
Allting sker lite för snabbt bara.

Sista betyget

Då har man fått reda på det sista betyget. Om en timme (skrivande stund) skall alla betygen vara satta. Jag fick MVG på min slarvigt gjorda, dåliga hastverk till en robot.

Jag blev nöjd med mina betyg. Skulle inte kunna gå mycket bättre, med tanke på att jag inte har kämpat för dem särskilt mycket så...

Jag är den typen som pluggar så mycket jag orkar och känner för, vilket brukar vara max 30-40 minuter. Sen skriver jag provet och är nöjd med resultatet oavsett vad jag får, för jag vet att jag inte hade kunnat göra mycket bättre.

Alla resultat måste jämföras med bördan som lades ner för att uppnå det.
Man kan inte klaga på ett dåligt resultat om man inte har kämpat, man kan inte kämpa utan att någon gång få bra resultat.

Tre år på gymnasiet. Tre år med kompisar. Tre år av lullande och daltande A-kurser som inte egentligen innehåller någonting.
Äntligen (?) slut.
Egentligen inte.

Skall bli skönt med ett ledigt år, sen skall det bli skönt med lite seriösa kurser och nya utmaningar. Man kan ju inte säga att gymnasiet i sig har varit en utmaning, men att förändras som person till det bättre har sannerligen varit det.

Jag är ensamvarg och har alltid varit det. Men jag har förändrats mycket under gymnasiet på den sociala fronten, jag kan prata med främlingar.

Tre år till sitt slut, ingen poäng i att titta tillbaka och önska att man var där, det kommer inte hända. Man kan titta tillbaka, skratta åt sina misstag, le åt sina framgångar och glädjas åt nya bekantskaper.
Sen bör man se till framtiden, och vad den har att erbjuda.
Ovisshet är inte ovishet.

Även om man inte vet vad som kommer kan det bli en fantastisk upplevelse.
Personligen vet jag ganska väl vad som kommer eftersom jag under snart 19 år börjat lära känna mig själv ganska bra.
Men vad som faktiskt händer återstår att se.

Kan man sakna någon man inte riktigt känner?
Jag saknar dig i alla fall, men det går ju inte att få kontakt med dig längre.