Sista betyget

Då har man fått reda på det sista betyget. Om en timme (skrivande stund) skall alla betygen vara satta. Jag fick MVG på min slarvigt gjorda, dåliga hastverk till en robot.

Jag blev nöjd med mina betyg. Skulle inte kunna gå mycket bättre, med tanke på att jag inte har kämpat för dem särskilt mycket så...

Jag är den typen som pluggar så mycket jag orkar och känner för, vilket brukar vara max 30-40 minuter. Sen skriver jag provet och är nöjd med resultatet oavsett vad jag får, för jag vet att jag inte hade kunnat göra mycket bättre.

Alla resultat måste jämföras med bördan som lades ner för att uppnå det.
Man kan inte klaga på ett dåligt resultat om man inte har kämpat, man kan inte kämpa utan att någon gång få bra resultat.

Tre år på gymnasiet. Tre år med kompisar. Tre år av lullande och daltande A-kurser som inte egentligen innehåller någonting.
Äntligen (?) slut.
Egentligen inte.

Skall bli skönt med ett ledigt år, sen skall det bli skönt med lite seriösa kurser och nya utmaningar. Man kan ju inte säga att gymnasiet i sig har varit en utmaning, men att förändras som person till det bättre har sannerligen varit det.

Jag är ensamvarg och har alltid varit det. Men jag har förändrats mycket under gymnasiet på den sociala fronten, jag kan prata med främlingar.

Tre år till sitt slut, ingen poäng i att titta tillbaka och önska att man var där, det kommer inte hända. Man kan titta tillbaka, skratta åt sina misstag, le åt sina framgångar och glädjas åt nya bekantskaper.
Sen bör man se till framtiden, och vad den har att erbjuda.
Ovisshet är inte ovishet.

Även om man inte vet vad som kommer kan det bli en fantastisk upplevelse.
Personligen vet jag ganska väl vad som kommer eftersom jag under snart 19 år börjat lära känna mig själv ganska bra.
Men vad som faktiskt händer återstår att se.

Kan man sakna någon man inte riktigt känner?
Jag saknar dig i alla fall, men det går ju inte att få kontakt med dig längre.