Scrubs

En serie som jag fortsatt att se på i senare dar är Scrubs. En fruktansvärt bra serie med nästan konstant inre monolog, som liknar min egen väldigt mycket.

Jag är en människa med en enorm inre monolog och verkar flummig, galen och skum när jag yttrar den. Vilket jag tycker är roligt att göra ibland, för att förvirra människor.

Men till poängen:
Scrubs är förvånansvärt djup, det är en enkel komediserie som utspelar sig på ett sjukhus med en serie av färgfulla karaktärer. Men den rör vid så enormt mycket i sina avsnitt, den tar verkligen upp alla olika känslor, mycket på kärlek, mognad, liv och död.

Om man verkligen lyssnar på monologen och inte bara tittar på de otroligt vältimade skämten som slår lika bra varje gång, så kommer man snart att upptäcka att serien går att relatera till sig själv.

Personligen har jag haft många insyner i mitt liv på grund av den här serien och jag har återvärderat min tro om saker på grund av den. Jag anser att den på långa vägar är djupare och mer seriös än någon annan serie jag har sett. Och den gör det på ett sånt sätt att man skrattar 10 av de 20 minuterna ett avsnitt varar.