Sweet 'n' Low

Homer: "And what does my little girl want?"
Lisa: "An absence of mood swings and some stability in my life."

Vad är det alla hatar?
Att vara ledsna.
Vad är det alla vill ha?
Stabilitet.

Så var hittar man stabilitet?
Är inte livet bara en konstant jakt på stabilitet?

Många finner stabilitet i att festa, resa runt och njuta av livet och förändringen. Detta är i allra högsta grad en form av stabilitet. Det är ett stabilt läge av förändring och förnöjelse.

Andra finner stabilitet genom mer konventionella metoder, slå sig ner och skaffa sig en fru, två barn och hund till exempel.

Personligen är jag fortfarande, som många andra i min ålder, på jakt efter stabilitet.
I denna frustrerande jakt utan synlig ände hittar man olika spännande, roliga, jobbiga, enkla och fantastiska saker. Det är dessa saker som kallas livserfarenhet och detta är någonting varje människa åtminstone bör vilja ha också.

Ibland önskar man att man hade kommit fram.
Ibland önskar man att man kunde befinna sig i jakten för evigt på grund av dess eviga förändring och förnöjelse med överraskningar och sinnesförändringar.
Eftersom jag inte nått stabiliteten än kan jag inte yttra mig om det är lika bra att vara där, och om det även där finns åtnjutbara förändringar och förnöjelser. Men min gissning är att det finns även där, men att de går att uppleva och njuta av till en grad inte tänkbar av någon som inte kommit dit.

Eller så beskriver jag bara en version av ordspråket ”Gräset är alltid grönare på andra sidan”.

Hur som helst måste man ha bestämt baldate den 17e, 10 dagar från nu och jag känner inte en enda tjej på hela skolan (mest för att jag inte känner mer tjejer än man kan räkna på ena handen) som skulle vilja gå på balen med mig. Således verkar det hela leda till att jag inte kommer gå.